Ore Backar

Ore Backar är en mindre rullstensås som passerar Dagsnäs mot NO och slutar vid Hornborgasjön för att på andra sidan mot Axvall fortsätta mot Billingen. Iskanten stod stilla här ett antal hundra år och skapade dessa smååsar som är typiskt för landskapet här. Man tar av från vägen Skara - Falköping norr om Dagsnäs där det står Ore Backar på en skylt. Man följer den smala vägen och skyltarna som visar ner mot en parkering där en informationstavla berättar mer. Leden på åsen är ca 3 km och man följer stolpar som är nedslagna utefter stigen som ringlar fram på åsen. Man går norrut och har Hornborgasjön med dess strandängar på höger sida och mossmarker på vänster sida. Hassel finns det gott om här som skapar pelarsalar tillsammans med myckewt gamla ekar och någon enstaka gammal gran. Även björkar av stora mått finns det här och det påminner om mycket gammal kulturmark. Stannar man till och lyssnar ut mot Hornborgasjön hör man hur det plaskar och piper ute bland vassruggarna. Sothönsen är det gott om med sin svarta spolformiga kropp och den vita trekanten vid näbbet. Efter en stund kommer man in i ett område som betas av kor. Här är det typisk betesmark och lättare att ta sig fram i ett mer parkliknande landskap. Innan udden nås passerar man en liten bukt som man kan tänka sig varit mycket vacker när sjön haft högre vattenstånd. En häger lyfte plötsligt och flög varligt med sin z-formade hals ut mot sjön. Tittade man söderut såg man Mösseberg i den vackra septembersolen.Nu är det inte långt kvar till det fågeltorn som sedan några år är uppsatt ute på udden. Härifrån kan man se ganska långt över området omkring udden och ända bort mot Ytterberg. En svag vind gör att det susar i säven och man hör svagt plaskande som man efter en stund ser att det är änder, sothöns och svanar som orsakar. Här är det värt att stanna en stund och njuta av stillheten. Nu kan man vända tillbaka men det finns ett annat alternativ att ta sig tillbaka med. Om man följer leden tillbaka ca 100 m och hoppar över el-stängslet och följer en svagt markerad skogsväg västerut kommer man snart fram till ett större dike som passerar skogsvägen.Ta av till vänster och vandra utefter diket på höger sida och inom några minuter ser man en vattenspegel mellan träden. Gå försiktigt fram till den lilla moss-sjön och spana ut efterden skygga hägern. Har du tur kan du se den först innan han ser dig och lyfter och försvinner bakom skogskanten. Här råder stillheten, speciellt på hösten och det är otroligt vackert när färgerna kommer på träden och sjökantsmaden är ljus gulgrön och vattnet som en spegel. Följ sjön på höger sida och sitt gärna ned en stund och njut. Efter att ha följt sjön på höger sida kommer man fram till ytterligare ett dike. Följ detta vidare västerut och man kommer snart fram till en större sjö av samma typ som den förra men här kommer vinden åt bättre så den är inte så lugn om det blåser. Denna sjö håller på att växa igen och förutom några änder så verkar det ganska livlöst. Fiskar finns nog inte här men vatteninsekter är det gott om att döma av ringarna på vattnet. På den norra kanten på sjön finns mycket fina platser att sitta ned och fika eller bara njuta av tystnaden och friden.
Man följer högra sjökanten fram till att det ser ut som en antydan till en stig över mossmarkerna i samma riktning som de tidigare dikena, d.v.s.västerut. Följ denna stig över mossen som är beväxt med låga glesa tallar tills man kommer fram till mer fast mark och lövskog tar vid. Man passerar ett dikeskors tar till höger och kommer in i ett område med tät blandskog. 		Följ den svaga stigen ett tag genom skogen, och följ sedan kanten mellan ett granskogsområde på höger sida och slyigt gammalt hygge på vänster sida och leta dig fram till en skogsväg som går i en gräns. Följ denna väg som blir bredare och kommer fram till en stor skogsväg. Ta till vänster och följ denna väg förbi ett hus och hjorthägnen tills den stora lantgården syns som passerades på väg ner till parkeringsplatsen. Skådespelaren Per Oskarsson har bott här nere i någon av stugorna men har nyligen flyttat in till ett mer bekvämt boende. Hjortarna i hägnet är tjusiga att se på och de associerar till filmen Deer Hunter som gick för många år sedan. Denna vandring kan jag rekommendera. Den är ett "måste" för mig varje år på hösten