Vallevandringen

Vallevandringen är passande som en kort dagsvandring. Den börjar vid Flämslätts stiftsgård vid den s.k. Skaraborgs mittpunkt. Jag gick den första gången i september 96 och har gått den igen i september 97. Leden går österut mot Billingen. Först på en skogsväg genom blandskog och kuperad terräng som är så typiskt för Valle härad. Man passerar lämningar av ett torp där Varg-Anna bodde och kommer till ett sommarstugeområde där stugorna ligger glest i den blandade lövskogen. Här har slybekämpning börjats och skogen ser lite luggsliten ut men det är nog nödvändigt för skogen är mycket uppblandad och snåren gör att skogen växer igen. Här går leden en stund samma sträckning som den tillbakagående leden men skyltar visar på när lederna går isär igen. Tyvärr passerar leden knappast någon av de 365 sjöarna i Valle härad men här ser man en av dem. När stugområdet passerats går leden genom kuperad boskapsmark och kommer upp och passerar Lerdalavägen. Leden går uppför Billingskanten och kommer till en gammal boplats som kallats Grekland, där en skomakare bodde en gång. Där finns det goda äpplen i den gamla trädgården och vid ett tidigare tillfälle såg jag en älgfamilj som höll till här och smorde kråset. Stigen går brant snett uppför Billingskanten och väl uppe följer stigen bergskanten söderut. Plötsligt vidgar sig vyerna och man står vid Jättedalen, ett brant klipputsprång med vacker utsikt över Valle härad. Här är lämpligt att ta en paus och njuta av scenerierna. Nedstigningen är brant och så här års är bäckfåran Längre ned finns en offerkälla där man kan dricka vatten. Jättedalen slutade vid en vacker rönn vid stigen som bar stora röda klasar och inte många träd hade ännu börjat att tappa sin gröna bladfärg. Väl nere vid bebyggelsen finns även där skyltar uppsatta som berättar om forna dagar. Vi har nu kommit fram till Öglunda by och passerar ett restaurerat mejeri och ytterligare platser med torp och smedjor utefter vägen. Här vid vägkanten växer det björnbär och snöbären bar redan sina vita frukter. Leden vikar av vägen in på en mindre väg och viker sedan ytterligare av in på en äng och en lång träspång som passerar ett fuktigt område. Här kommer vi in i det böljande landskapet igen och tangerar det vackra Eahagen med sina ekar, lindar och pelargångar av hassel. Frukterna på några nyponbuskar hade redan fått rödaktig färg och ekarna bar klasar av vackra ekollon. Eahagen står i bjärt kontrast mot den slytäta skogen som sedan passeras mot ledens slut. Även platser som betades av får eller nötkreatur var rena från sly och gör landskapet så böljande och inbjudande i Valle. Sista delen av leden passeras några gårdar där på en gård tuppen gal så kavat. Samtidigt hördes ett välbekant ljud på avstånd. Var det inte tranor som trumpetade! Jo visst! 16 st tranor flög i oordnad plogformation sakta söderut i riktning mot Hornborgasjön. Nu är definitivt sommaren slut för den här gången. Sista biten mot stiftsgården går på vägar och genom slyig oordnad skog och efter ca 2,5 timmars vandring var cirkeln sluten. Leden är ca 10-15 km lång och är väl värd att vandras.