Nordiska Island 10-14 september 2004 Stykkishólmur

Fredag 10. sept.

Efter en lugn resa till Island träffade jag på kända ansikten på flygplatsen och efter en gemensam färd till staden Reykjavik väntade bussen på oss som skulle ta oss till receptionen på Nordens hus i Höfdi där världens stora ledare en gång i tiden träffades för att sluta fred. Borgmästaren inväntade oss med tal, mat och dryck. Därefter åkte vi den långa färden till Stykkishólmur som är en liten by på norra delen av Snæfellsnes halvön. Resan tog ett par timmar. Den västligaste delen av Snæfellsnes är Islands och Europas västligaste del och där ligger Snæfellsjökull. Snæfellsjökull är bland annat känd från Jules Verne's berättelse 'Journey to the center of the earth' där man hittade vägen till jordens mitt igenom denna gamla vulkan. Hotellet hade vi helt för oss själva och alla verkade helt nöjda med sina rum...förutom Gina, Annie och jag som delade rum: stora vattenfläckar i taket, stor vattenpöl på golvet där elementet läckte, toaletten var sönder och luktade illa och det saknades handdukar och glas. Men, det viktigaste var att ha sina vänner samlade och det var lätt att somna tack vare sängkamratens snarkande, vilket fick mig att känna mig som hemma...

Lördag 11. sept. 8

Efter frukosten i skolan intill var det tre föreläsningar (på engelska/isländska/danska):

• Árni Þor berättade om att utvidga sina "comfort zones", trygga områden, genom att göra det man är rädd för. Hans föreläsning på engelska inför gruppen var hans sätt att passera den trygga gränsen.
• Hólmfriþur och Bryndís visade oss hur man kan visualisera stamningen och förändra den bilden man har av sin stamning till något positivt.
• Erla Björk och Þóra diskuterade med oss hur viktigt det är att tro på sig själv och att lära våra barn att de är värdefulla och duger som de är.

Dessa workshops gavs i tre omgångar: en gång för vuxna, en gång för ungdomar och en gång för barn, för att ge alla en chans att aktivt delta och diskutera dessa viktiga frågor på sin egen nivå med sin egen åldersgrupp. Jag blev mycket glad att se att Island återigen har tänkt på barn och ungdomar, då det är såväl viktigt som roligt att ha dem med. Inte enbart för barnen, men även för föräldrarna. Förhoppningsvis tar nästkommande värdländer efter.

På lördag eftermiddagen promenerade vi upp på Helgafell, ett litet 'berg' utanför Stykkishólmur. Alla (utom jag pga ryggen...) skulle gå från kyrkogården uppför berget utan att säga någonting, se mot väster (?) och önska sig något, för att sedan i tysthet gå ner på andra sidan berget. Om man klarade det skulle önskan bli uppfylld. Jag njöt emellan av den underbara, men blåsiga, omgivningen och blev bortbuat av en ko som gick helt fritt och som tyckte att jag förstörde hennes mat. Sedan åkte vi vidare till Bjarnarhöfn på Snæfellsnes, där vi blev mottagna av lukten av rutten fisk. Den visade sig kommen från en haj som hängde i en truck. Huvudet var redan avkapat och inälvorna låg i en stor binge intill. Ägaren visade sig vara en fängslande guide med roliga och levande berättelser. Stället är en känd plats från sagotiden och där tillverkar man hajkött som tycks vara det bästa i landet. Hajen blir tillredd på samma sätt som surströmming och får ligga och ruttna under jorden innan den är färdig att ätas. (Nåja, för den som tycker att det är helt ok att äta rutten fisk...) Vi fick alla provsmaka med en schnaps som belöning. Visst testade jag, men det blir en engångsgrej. Schnapsen var dock helt ok... Slutligen åkte vi tillbaka till hotellet för simning före middagen för att tvätta bort hajdoften. Rutschkanan och den varma "pottan" blev mycket uppskattade, vilket innebär att vi tre damer som delade ett badrum gjorde ett något försenat inträde till festmiddagen. Efter god mat, dyr vin, pianomusik av isländsk medlem, ett celloframträdande av sonen och en massa andra spontana framträdanden fick alla ett lavablock med flagga som minne. Därefter började karaokekvällen med dans på egen sång!

Söndag 12. sept.

Efter frukosten berättade Helle Brandt om sitt arbete som logoped i Danmark samtidigt som ELSA hade sitt årsmöte och de nordiska representanterna träffades för att diskutera gemensamma frågor. Därefter delades gruppen upp i var sitt land och diskuterade vad man gör i sin förening och vad man kan göra för att förbättra situationen för att sedan redogöra för hela församlingen. Strax efter lunchen åkte vi i väg för att ta oss runt Snæfellsnes för att göra olika vandringar i otroligt vackert landskap. Vi kom till Dritvík, en känd gammal fiskeplats och tog sedan en kaffepaus i fågelparadiset Arnarstapi, en mycket vacker plats. Det var en härlig promenad ner till stranden, förbi hålet i väggen som visade oss sjön med glacieren på andra sidan, för att se på de fina små svarta stenarna intill havet. Några vågade sig på att lyfta upp de tunga stenarna. Slutligen till Búðir, där vi gjorde ännu en promenad. (Jag fick dock stanna på Hótel Búðir där vi skulle ha middag, för ryggen höll inte längre.) Efter en underbar lyxmiddag gick vi ut för att sjunga till gitarr i mörkret för att sedan åka tillbaka till Stykkishólmur med fortsatt sång i busen.

Mandag 13. sept.

Efter frukosten gav några av oss sig av till poolen för att ännu en gång åka rutschkana och njuta av den varma bubbelpoolen. Andra tog sovmorgon eller en promenad. Därefter utcheckning och bussfärd till Sæferðir för att ta en båttur ut på fjorden Breiðafjörður. Breiðafjörður har många öar och de sägs vara så många att man inte kan räkna dem. Breiðafjörður är plats för några av de isländska sagorna och det var ifrån en av dessa öar som Leifur Eiríksson drog i väg för att senare hitta Amerika. På Breiðafjörður finns det ett mycket rikt fågelliv och där är bl. a hem för den isländska havsörnen, som för ett århundrade sedan var utrotningshotad, men har ökat en hel del i antal de senaste decennierna. Båtturen var för mig höjden av lycka, då jag älskar vind och vatten, även om det var bitande kallt. Mitt under båtturen fiskade kaptenen upp en stor fångst med havsdjur och för första gången i mitt liv åt jag djur som fortfarande levde!!! Lunchen som följde var av världsklass, men tyvärr ingick den gulliga lönnefågeln, vilket jag inte var medveten om... På eftermiddagen lämnade vi Stykkishólmur för sista gången för att åka till Eiríksstaðir i Haukadalur. Eiríkur rauði (Erik den röda), far till Leifur Eiríksson sägs ha bott där och för ett par år sedan byggde man ett hus i vikingatids stil på den plats man tror att hann har bott. Guiden var mycket levande och vi fick höra intressanta berättelser om hur Erik kom hit och levde i den lilla hyddan och vi fick smaka nybakt bröd. Från Eiríksstaðir åkte vi sen till Reykholt i Borgarfjörður, där vi blev osynliga av den illaluktande ånga som kom från det över 200 gradiga vattnet. De som var med på nordisk 1994 känner denna plats, då seminariet hölls där. Reykholt är mest känt för Snorri Sturluson som sägs ha skrivit Edda och Heimskringla, forntidens mest kända böcker. Vi övernattade i Reykholt, där vi gjorde gemensamma lekar och framträdanden till sent på natten..

Tisdag 14. sept.

Kunde detta verkligen vara sista dagen redan??? Vi packade var sin matsäck till lunchen som vi åt på den iskalla slätten. Innan vi åkte fick vi en guidning av den vackra kyrkan. Vi började med att köra Kaldidalur. Detta är ett ökenområde som ligger mellan glacierer. Ett utsträckt område som är som ett månlandskap med glacierer på båda sidor och enbart lava och stenar däremellan. Efter en lång tur kom vi till Þingvellir, ett obligatoriskt resemål för alla som reser till Island. Det är Islands heliga plats, där Alltinget grundlades år 930 och är platsen för de största högtiderna i isländsk historia. Från Þingvellir åkte vi till Reykjavik med uppehåll på Nesjavellir, ett kraftverk där man utnyttjar ångan som kommer upp från jorden för att tillverka elektricitet och för att värma upp vatten för uppvärmning av hus i Reykjavík. Nu kommer det jobbigaste: avskedet, med många varma kramar och tårar. På kvällen åkte de flesta till den berömda Blue Lagoon och vi fick ett gnistrande avskedsfyrverkeri med hjälp av norrskenet och stjärnfall, som fick oss tre tjejer att sitta på golvet och oja till vi somnar sent på natten. Jag satte min mobil på kl. 5 (vilket var svensk tid, så jag tog på mig kl. 3...) för att åka tillflygplatsen. Behöver jag säga att jag somnade på planet?

Slutord: Ät aldrig torkad fisk på bussen...

Tack ni alla som ordnade detta fantastiska seminarier och denna oförglömliga resan. Stämningen, boendet och maten, resan, allt ligger så nära mitt hjärta som det bara kan vara och kan aldrig beskriva för någon som inte var där, hur fantastiskt det var. Tack för ert arbete, men mest av allt för er vänskap. Här kommer ännu en gång sången till er: